Som väntat satt jag uppe även i år och såg galan vi alla älskar, Oscarsgalan! Den var, som jag hört flera säga, en av de bästa på länge och Hugh Jackman gjorde ett underbart jobb som host, så jag hoppas han får en möjligheten igen! :)
Till den stora frågan om klänningar så kan väl sägas så att trots den något ökade användningen av färg så var det många aningen tråkiga klänningar - här är ju möjligheten att slå på stort! Några favoriter var Sarah Jessica Parker, Natalie Portman, Anne Hathaway och lite oväntat Miley Cyrus. De hade alla valt vackra galaklänningar som strålade på röda mattan. Kvällens favorit blev ändå Oscarsvinnande Penelope Cruz som valt en riktig prinsessklänning i en ljus nyans med uppsatt hår och ett enkelt diamanthalsband. Det var en stil jag själv önskat jag kunnat gå i om jag någonsin fick chansen att närvara.
Mer kan tilläggas att jag älskade sättet de presenterade bästa kvinnliga huvudroll och biroll samt bästa manliga huvudroll och biroll. Att ta fem tidigare vinnare att presentera de nominerade var känslomässigt, starkt och vackert. Jag njöt av varje sekund, inte minst när min absoluta favorit genom tiderna Shirley McLaine dök upp som en av de fem för bästa kvinnliga biroll (som förövrigt vanns av Penelope).
En sak till jag inte vill missa att lyfta fram var hur många otroligt sexiga manliga skådespelare de valt att ha närvarande! Jag menar; Hugh Jackman, Brad Pitt, Sean Penn (som vann bästa manliga huvudroll!), Liam Neeson, Robert Pattinson och James Franco to name a few. Mums! Missa inte sammandraget på SVT om du gillar någon av alla ovanstående personer. :)
Nu är det dags för mig att äntligen sova, ögonen börjar bli lite dåsiga såhär på morgonen.
Jag måste bara fråga, hur kan Magnus Samuelsson dansa fram så vackert när han är så enormt stor och tung? Det är grymt läckert att se i alla fall. Helt klart en favorit i årets Let's Dance! :)
Duuudes, jag ligger ihopkrupen i ett hörn av soffan och hostar, hostar, hostar. Emellan hostningarna tänker jag "när ska jag upp till Stockholm igen?", det är en fråga jag ständigt får och det är en öm punkt för mig. Ni vet hur mycket jag saknar er, ni vet att jag älskar er och att jag allt oftare funderar på att flytta upp igen bara för att kunna umgås med er. Tro inget annat, ni kommer alltid i första hand för mig - ni, mina älskade vänner är vad som håller mig uppe under de jobbiga dagarna och det är ni som piggat upp mig efter jag fick veta att jag är sjuk.
Har en jättefin tulpanbukett på mitt barbord just nu som påminner mig om er. Starka, vackra färger i olika modeller som alla drar min uppmärksamhet till sig på olika sätt. Jag är så utmattad just nu av förkylningen men jag lovar att svara om ni ringer eftersom det var länge sedan jag orkade prata. Saknar er mer än ni kan ana.
Tänkte på en sak till, är det någon av er som kan rekommendera ett gott vitt vin? Har lite svårt att hitta något som verkligen faller mig i smaken just nu även om jag självklart fortsätter testa mig fram. :)
Så är det än en gång vinterstämning här nere på västkusten. Inte för att jag kan njuta av det mer än från mitt fönster, lyckades i tisdags kväll däcka totalt i förkylningssymptom och är nu så svullen i öronen, bihålorna, halsen och ner i bröstkorgen att jag får avnjuta isbitar och frysta jordgubbar som festmåltider varje dag. Vad som stör mig mer är att jag inte kommer kunna jobba mitt tillstånd imorgon som jag såg fram emot, dessutom hinner jag inte plugga i kapp i böckerna eftersom jag är så tung i huvudet att jag somnar konstant och vaknar konstant, hostandes och kämpandes för att få luft ner i lungorna.
Kanske ska väga upp det här med lite goda nyheter.. JENNIFER KOMMER NER OM EN VECKA! YEAY! :D Tror inte ni förstår hur glad det gör mig, saknat henne jättemycket även om vi pratar i telefon oftare än de flesta vänner jag känner. Hon är en så stor del av mitt liv och jag vill aldrig någonsin vara utan henne mer än några timmar åt gången!
Dessutom ska jag strax mejla ut de protokoll jag legat efter med. Skönt att få bort lite av allt som hänger över axlarna. Har en hel lista på saker jag måste göra och personer jag måste ringa, kan ju dock inte ringa dem när jag låter så här! Damn, om ni såg och hörde mig nu.. sällan känt mig så ocharmig som när jag är rejält sjuk - påminner mig om när jag låg och grät av smärta i Sydney. Fy fan!
Ni ska få se hur fin min nya affisch är också! Dessutom har ju symaskinen kommit ner - jippi! Så snart ska jag sy upp mina gardiner också. Min lilla fyrkant börjar bli rätt hemtrevlig. :)
Dags att ta itu med den enorma diskhögen imorgon bitti.
Okej, så kanske det är dags att förklara förra inlägget. :) Jag träffade en kille idag när jag var på banken, han var min bankman som skulle hjälpa mig reda ut lite om pensionen, sparkontona och försäkringar. Länge sedan jag såg en så läcker kille. Haha. Känner mig jättefånig men jag får inte leendet från mina läppar. Det var mycket prat men ytterst lite av det var ekonomiskt ;)
Äntligen! Det har uppstått prestandaproblem på servern vilket gör det omöjligt att logga in och skriva nya blogginlägg = riktigt tråkigt speciellt för mig men ni har hört av er och undrat vad som hänt vilket betytt mycket. :)
I helgen är det Hjärtslaget här i Halmstad och jag kommer jobba rejält mycket, så räkna inte med många, långa sociala samtal de närmaste dagarna. Ser dock fram emot att jobba och få träffa glada studenter från hela Sverige och kanske lära känna nytt folk som ska till Örebro i April. :)
Nu ska jag dock städa och skriva en inköpslista innan Ingela och Claes kommer imorrn. Ska bli grymt kul! :D
Jag är så trött och har så mycket kvar att läsa innan jag kan kalla söndagen till avslut. Dessutom har min mobil glappat något helt galet den här helgen så om ni ringt eller sms:at utan svar kan jag garantera att jag inte fått det/sett det. Ska ställa mig och brygga kaffe nu vid nio i hopp om att piggna till lite.
Är snart klar med krönikan i alla fall! Det känns jätteskönt, deadline 16e februari men det är skönt om den blir klar nu så fort som möjligt i och med allt jag har att göra! Ni ska självklart få en kopia av den när den är klar! :)
Vad kan mer tilläggas? Inte hört något mer från alla de främlingar jag mejlade igår, lite nya ledtrådar dock och jag skojar inte, jag kommer aldrig sluta leta efter honom. Inom mig vet jag att vi är menade för varandra, även om tidpunkten var fel när vi först träffades.
Glada nyheter föressten, Jennifer har bokat en resa ner hit nu vilket ska bli GRYMT kul! :D Dessutom ska jag boka resa till Göteborg nästa söndag för att shoppa på Monki som har en fantastisk vårkollektion och hinna ta en fika med Camilla som nyligen kom hem från Gambia och nu ska ner till Västkusten!
Idag har jag ägnat över 5 timmar åt att söka runt på internet efter Karel. Jag har inte pluggat fastän jag måste, jag har inte gjort minst 5 av de andra sakerna som står på min to do list, jag har inte ens ätit än. Nej, för med jämna mellanrum handlar allting om honom, mannen som borde sitta här vid min sida och skratta åt våra minnen med mig.
Har i alla fall skickat iväg runt 15 meddelanden till olika personer som kan känna honom, redan fått nya tips från två främlingar som en gång jobbat ombord på fartyget och det är alltid ett steg i rätt riktning! För även om jag aldrig ser honom igen vill jag inte ge upp utan en fight.
Lagar just nu mat samtidigt som jag ska varva ner med några avsnitt av en skön serie, lite apelsinjuice och drömmar om en greklandresa i juni! :)
Mina kära vänner. Har jag fattat fel beslut i att bo här, i en liten stad på västkusten? Har jag fattat fel beslut i att plugga på en stel, okreativ linje? Har jag fattat fel beslut i att tvinga mig själv försöka känna lycka här?
Jag vet inte längre vad jag känner innerst inne, jag vet att jag brinner för att få uppleva ett äventyr, passionerad förälskelse och få se världen! Vill sätta mig på ett plan till Santorini och skriva en bok, bli kär i en konstnär, kryssa i Karibien, jobba mig igenom Storbritanniens alla städer, designa påsar till ett stort företag, jobba med pandor i Kina, utföra volontärarbete och bara resa resa resa..
Vad hände med alla drömmar? Varför följer jag den här mallen, den tråkiga stencilen utan kreativitet? När hamnade jag som en medelmåttig student i en mellanstor svensk stad med grått väder och dialekt?
Bli inte förvånade om ni får ett vykort från andra sidan jorden en dag utan förvarning. Tror en impulsiv resa är enda sättet att få livet på rätt väg igen..
Jag vet att det var väldigt länge sedan jag uppdaterade, en del av er har hört av er och undrat vad som hänt. Kan trygga er med att säga att ingenting har hänt. Har haft en del drömmar som fått mig att tänka till och legat sjuk i några dagar nu, kommer missa imorgon i skolan också fast jag egentligen inte har tid.
Har så mycket jag vill skriva, jag är fylld av tvivel, rädsla, rastlöshet och längtan men allting kommer senare, kan inte skriva mer just nu. Ska väcka Tina om två timmar så hon hinner iväg till skolan, jag älskar henne verkligen - hon har visat sig vara en sann vän jag hoppas ha i mitt liv i många år framöver.
Tills nästa inlägg önskar jag er en fortsatt god natt och en härlig morgon!
