jag håller på att förlora förståndet igen, måste prata med någon men det är mitt i natten och jag kan inte störa er med faktiska liv. fan fan fan.
Sedan jag flyttade ner hit har jag spenderat många långa nätter gråtandes, på sistone nästan varenda en - av olika anledningar. Mitt hjärta känns så tungt och sargat, kommer det någonsin kännas helt igen eller är det mesta man kan hoppas på att det ska kännas okej, att det ska slå och orka och inte göra så ont hela tiden..

Du finns där i mitt hjärta men du tar också upp all annan plats inom mig där nya upplevelser och människor skulle få sina namn broderade. Det har gått lång tid, väldigt lång tid och ändå kan jag inte glömma dig. Värst av allt är dock att hur mycket plats du än tar i min vardag så kan jag inte längre se dig framför mig.. jag minns dig, nyansen på dina ögon, det lilla ärret på din arm, ditt leende.. men jag ser dig inte framför mig längre och det gör ondare än allt det andra.

"'Cause when I found you, my heart found a home
When I found you, my heart found home"

Jag kommer alltid älska dig.