Har fått en person fast i huvudet och han vägrar lämna mig i fred.
Varenda sms, varenda mejl, varenda fotsteg utanför min dörr är potentiellt han.. vilket är sjukt. Vi har inte haft så nära kontakt så länge, han har inte ens haft mitt nummer i ett dygn men det är någonting med honom som får mig att hoppas fastän jag verkligen inte vill falla för någon kåraktiv person. Det skulle bli ett löpsedelsförhållande och det är jag verkligen inte ute efter.

Kan jag ha drabbats av vårkänslosjukan? Ni vet förälskelse på grund av det vackra vädret och de kommande ljuva månaderna. Det är nästan så jag tror att det är det, det måste det väl vara? Man har inte bara en härlig kväll och sen så har man känslor för en person, det låter så konstigt, så.. sagolikt. Jag är inte i en saga, jag tror nog inte på sagoliv.

Så vad ska jag göra nu?
Crap. Jag är inte redo för någonting nytt, det har varit så många varv och så många känslomässiga uppbrott senaste åren - jag orkar inte mer. Varför nu, varför han, varför så fort och så plötsligt?