Just nu är det så mycket som händer, så mycket att tänka på och styra upp och försöka sluta tänka på att det nästan känns som om jag förlorar mig själv. Utan Håkan skulle jag inte orka med allt.
Hur kan han vara så underbar, så fantastiskt söt och så omtänksam och hjälpsam? När han är i närheten försvinner all oro, all rädsla (utom den för spindlar då) och alla jobbiga tankar. Med honom är jag i ett fridfullt läge där jag är lyckligare än någonsin - så hur ska jag kunna uppskatta all den tiden vi måste vara i från varandra?

Hur som helst, imorgon är det finsittningen och vi har fortfarande typ inga som kan hjälpa till. Vet inte hur vi ska lyckas få kvällen att gå runt, dessutom är tanken att det ska vara öppet till tre och sen ska vi städa dagen efter och på måndag - alldeles för tidigt - börjar skolan igen..

Dags att krypa ner under täcket igen och vänta in att världens bästaste kommer och håller mig i sina armar!