Sanningen att säga

Så är det än en gång vinterstämning här nere på västkusten. Inte för att jag kan njuta av det mer än från mitt fönster, lyckades i tisdags kväll däcka totalt i förkylningssymptom och är nu så svullen i öronen, bihålorna, halsen och ner i bröstkorgen att jag får avnjuta isbitar och frysta jordgubbar som festmåltider varje dag. Vad som stör mig mer är att jag inte kommer kunna jobba mitt tillstånd imorgon som jag såg fram emot, dessutom hinner jag inte plugga i kapp i böckerna eftersom jag är så tung i huvudet att jag somnar konstant och vaknar konstant, hostandes och kämpandes för att få luft ner i lungorna.

Kanske ska väga upp det här med lite goda nyheter.. JENNIFER KOMMER NER OM EN VECKA! YEAY! :D
Tror inte ni förstår hur glad det gör mig, saknat henne jättemycket även om vi pratar i telefon oftare än de flesta vänner jag känner. Hon är en så stor del av mitt liv och jag vill aldrig någonsin vara utan henne mer än några timmar åt gången!

Dessutom ska jag strax mejla ut de protokoll jag legat efter med. Skönt att få bort lite av allt som hänger över axlarna.
Har en hel lista på saker jag måste göra och personer jag måste ringa, kan ju dock inte ringa dem när jag låter så här! Damn, om ni såg och hörde mig nu.. sällan känt mig så ocharmig som när jag är rejält sjuk - påminner mig om när jag låg och grät av smärta i Sydney. Fy fan!

Ni ska få se hur fin min nya affisch är också! Dessutom har ju symaskinen kommit ner - jippi! Så snart ska jag sy upp mina gardiner också. Min lilla fyrkant börjar bli rätt hemtrevlig. :)

Dags att ta itu med den enorma diskhögen imorgon bitti.

Love you all.

M