Håkan är i Köpenhamn och väntar på flyget till New York, vi gick upp vid 5 imorse och en timme senare gick han ner till bussen. Jag låg och vred mig i sängen en lång stund innan jag kunde somna om bara för att vakna var 10e minut med känslan av att något inte var rätt.. det är samma sak nu, känslan av att något fattas.. just det att vara ensam nu är inte det värsta, det är inte så svårt egentligen men det jobbiga är att veta att han inte kommer hem ikväll. Kvällarna är alltid värst, ja, kvällarna och mornarna, att ligga nära honom när han sover.
Jag är ändå så glad för hans skull, han har alltid velat åka till New York och han förtjänar det verkligen. All min kärlek till honom för att han verkligen är världens bästa pojkvän och sambo. :)
Nu ska jag väl göra någonting, vad vet jag inte än men glass låter som ett bra alternativ.
